Jag kan inte låta bli att skriva om den häftigaste kulturupplevelsen som jag haft under det senaste året här i Berlin. I lördags kl 20 presenterade Zeiss-Grossplanetarium “Elemente des Universums”, en multimedia-show(!) med lasrar, projektorer och rökmaskiner – bevarade sedan 80-talet. Så dålig bildkvalitet som bara projektorer från 80-talet kan ha blandades med gammal tysk elektromusik till en oförståelig röra av hur underhållning kommer att se ut i framtiden, fast för 20 år sedan! 20 år gamla – då state-of-the-art – animationer på ett jordklot som snurrade runt blandades, på den cosmonova-stora duken i taket, med dåligt upplösta bilder på rymden och på rosafärgade lite äckliga cellstrukturer. Dessutom visades, ibland samtidigt, en snurrande 3-d modell av planetariumet självt, allt detta i en så påtaglig härlig 80-tals diskolokal-känsla som bara neonlasrar och en tät diskorök kan ge. Upplevelsen var en så total känsla av att man fick se high-end underhållning från länge sen, innan datorer i varje hem definierade om underhållning och långt, långt innan one-click-away youtube-underhållning fanns. Man var tvungen att ha tålamod – det var riktigt långtråkigt, som allt var på den tiden om man jämför – och dessutom levererade det inte alls! Det var som att MTV, kabel-tv, tv-spel och Jamba aldrig funnits. Det var värt varje euro det kostade tio gånger om, och värt nackspärren man fick av stolarna och värt att kämpa emot arga tanten i kassan för att krångla ut biljetter till studentpris. Åker du till Berlin, missa för allt i världen inte den här mycket märkliga och riktigt häftiga multimediaupplevelsen. Den mycket bisarra erigerade jättemetallpenisen som kom upp ur golvet mitt i salongen på slutet hade inte ens behövs, det var redan långt innan dess fulländat.